Börjar nästan skämmas när jag försöker minnas när jag senast bloggade ordentligt, det var med andra ord alldeles för länge sedan. Jag lovar, jag ska verkligen försöka komma igång igen och uppdatera er varje dag.

Nu är vi i april månad och den har börjat väldigt bra må jag säga. Ätit frukost i vårsolen, varit på en överraskningsfest med ca 80 andra pers, fotograferat vackra solnedgångar, kommit igång med träningen igen, köpt låga vita converse, cyklat en hel del, skrattat i massor, åkt en sväng till norrköping, umgåtts med papi osv.

Nu har jag förövrigt äntligen klickat hem en ny batteriladdare till min kamera, så snart kommer jag kunnat ta ordentliga bilder hihi.

Tierra's Unchain My Heart - Zoe.

Idag är det exakt tre år sen du lämnade oss, och inte en dag har gått förbi utan att jag haft mina tankar på dig.

Ingen kommer någonsin kunna ersätta den tomheten du lämnade efter dig hemma. Saknaden är så enorm att jag blir tårögd i detta nu när jag sitter och skriver ner det här. Det absolut allra värsta är att jag minns det som igår. Jag minns mammas ansiktsuttryck och hennes röst när hon tog emot samtalet från polisen, om att dom hade hittat dig, men inte vid liv, att du inte ens var hel.

Att tåget hade kommit och tagit dig ifrån mig, att det även hade tagit en del av mig ifrån mig.

Jag minns hur jag inte ville förstå vad som hade hänt, men att jag redan visste att du aldrig någonsin skulle komma hem till mig igen. Jag låg och grät i dagar, såg dig vart jag än gick, jag till och med drömde att du var hemma, så att jag sen när jag vaknade upp kunde inse att min längtan efter dig hade gjort mig galen.

För sån är kärleken, galen. 

Men jag vet att du har det bra nu, vart du nu än är.  

Jag ville bara påminna dig om hur mycket jag älskar dig, och att jag saknar dig varenda eviga dag.