Hej kära läsare, och förlåt för att jag inte skrivit här på evigheter!

Massvis har hänt under dessa veckor, både bra och dåliga saker. De allra bästa är att jag åter fått kontakten med mina två bästa vänner, kunde inte varit lyckligare. Har umgåtts med fina människor, skrattat tills jag fått ont i magen, lärt känna en ny människa som förändrat mitt liv, strosat runt på stan, ätit en gudomlig kycklingsallad, införskaffat nya kläder och en ny väska, fotograferat två älsklingar ute i vårsolen, fyllt 17 år osv.

Såhär har min dag sett ut. Vaknade av att solen lyste in i rummet, och jag blev överlycklig. Kollade på termometern och den visade nästan sexton grader (!!) vilket fick mig på ännu bättre humör. Började städa mitt rum, och resten av lägenheten, tog en dusch, sminkade mig och valde ut vad jag skulle ha på mig. Sen var det bara att vänta på att mina gäster skulle komma. Närmare halv fyra kom mami, gudmor, Axel och Arvid med blommor och tårta, eftersom att vi skulle fira att jag levt på jorden i sjutton år på tisdag. Vi åt en gudomlig plankstek och en jättegod tårta som jag inte orkade så mycket av då jag vart så himla mätt! Mami hade även med sig min glossybox som jag väntat på. Boxen var jättefin och platsar bra i rummet som prydnad numera. I några timmar satt vi och bara garvade så som vi brukar göra åt allt. Det var hur mysigt som helst, men nu har de åkt hem, och jag funderar på vad jag nu ska hitta på. Imorgon ska jag iallafall ta en sväng in till stan för att träffa en saknad person.

Förresten! På första bilden skymtar ni min nygjorda tatuering som jag ska ta bättre kort på när den läkt ordentligt. Är väldigt nöjd med den!

Känslor som gör mig galen, tankar som gör mig förvirrad, ångest som vill slita mitt huvud i bitar. Allt är en karusell och jag vet inte vad jag ska ta mig till, hur jag ska reagera. Det enda jag vet är att jag är lyckligare nu.

Detta är anledningen till dålig uppdatering på sistone. Jag och mina två vänner var med om en trafikolycka häromdagen. Vi fick alla åka ambulans till sjukhus, där vi blev omhändertagna. Alla har sagt åt oss att vi hade änglavakt, och jag börjar inse det nu. Kan knappt röra mig och är blåslagen överallt, men kom undan med lindriga skador som tur var. Vi kunde trots allt lika gärna varit döda nu, allihopa. Tusen kramar till er alla som funnits där och hjälpt oss med allt. Ni är guld värda.