Direktlänk till inlägg 6 april 2014
Tierra's Unchain My Heart - Zoe.
Idag är det exakt tre år sen du lämnade oss, och inte en dag har gått förbi utan att jag haft mina tankar på dig.
Ingen kommer någonsin kunna ersätta den tomheten du lämnade efter dig hemma. Saknaden är så enorm att jag blir tårögd i detta nu när jag sitter och skriver ner det här. Det absolut allra värsta är att jag minns det som igår. Jag minns mammas ansiktsuttryck och hennes röst när hon tog emot samtalet från polisen, om att dom hade hittat dig, men inte vid liv, att du inte ens var hel.
Att tåget hade kommit och tagit dig ifrån mig, att det även hade tagit en del av mig ifrån mig.
Jag minns hur jag inte ville förstå vad som hade hänt, men att jag redan visste att du aldrig någonsin skulle komma hem till mig igen. Jag låg och grät i dagar, såg dig vart jag än gick, jag till och med drömde att du var hemma, så att jag sen när jag vaknade upp kunde inse att min längtan efter dig hade gjort mig galen.
För sån är kärleken, galen.
Men jag vet att du har det bra nu, vart du nu än är.
Jag ville bara påminna dig om hur mycket jag älskar dig, och att jag saknar dig varenda eviga dag.