Fick tillslut dra till typ en festival för att lyssna på michelle och umgås med kompis. Träffade alla mina tjejer som jag inte sett på hela lovet, och det gjorde min dag. Självklart var Michelle bäst, och lila grym som vanligt! :)

Hade på mig svarta jeans, en vit tröja, militärjackan, converse och mitt korshalsband

Klockan är snart 3 och jag är lika pigg som vanligt.. Men jag måste få skriva av mig lite här nu.

Jag är så himla trött på folk som ska vara ens närmsta vänner, som sedan när det kommer till nåt allvarligt, skämtar bort det. Anledningen till att jag skulle tagit en bloggpaus, var för att jag var med om en väldigt allvarlig olycka häromdan. Där jag bokstavligt talat kunde ha dött. Borde egentligen inte skriva om det här, men ska inte berätta några detaljer eller vad som hände.  Kände att det var så pass viktigt att berätta för mina närmsta kompisar. Det var kanske 3 stycken som brydde sig. Dom andra skrattade och sa "fyfan så kass du är", "skyll dig själv" eller som en av mina bästa kompisar säger åt mig: Ge dig förfan, det räcker nu, du säger så bara för att se om jag fortfarande bryr mig.
Men varför skulle jag skämta om något sånt allvarligt? Det är ju helt idiotiskt. Tell me if I'm wrong? 
Och självklart vet jag att jag får skylla mig själv, som gick med på att göra det! Men lite medkänsla kan du väl ha? 

Jag menar, visa att du bryr dig, för som bror och syster, brukar man väl göra det?

Jag var så himla tacksam för att jag faktiskt klarade mig, så jag får träffa min underbara familj och mina härliga vänner igen, men att sen få reda på att knappt nån bryr sig, det sårar en hel del. Jag vet inte om man skämtar bort det för att man inte vågar inse att det var så allvarligt, och vad som kunde hänt eller om man seriöst kan tycka att det är kul? Det vi gjorde, var så himla idiotiskt så det finns inte, så att både jag och mina vänner kunde ha dött. Men nu gjorde vi inte det, för vi hade en jävla tur. Gråtandes och i chocktillstånd försöker man förklara för sina vänner vad som hände, men dom skrattar en rakt i ansiktet. Och jag vet inte vad det är för vänner som gör nåt sånt? Jag själv, som bryr mig mer än något om mina nära och kära, skulle inte ens komma på tanken att skratta åt mina vänner, om dom berättar för mig att dom kunde varit borta för alltid, att dom kunde dött, eller blivit allvarligt skadade. Jag vet inte vad jag hade gjort, men jag hade blivit sjukt orolig iallafall. Jag hade brytt mig. 

Till exempel, hur kan man jämföra nåt sånt här med att döda folk på CoD? Call of Duty är ett spel, en fantasivärld där det går ut på att skjuta folk, och vissa verkar inte fatta att det inte är verkligheten. Och ja, det är dig jag pratar om. Du vet mycket väl vem du är. Ååååååh! Jag blir så irriterad, och sårad. Så ni förstår inte. 
Med "ni" menar jag ni som läser det här och känner igen sig. Ni som sårat mig, och som tror att det här är ett jävla skämt. Men det är det inte. Jag har sjukt ont i nacken, och har fortfarande ont i magen. Har haft det sen olyckan och det var 3 dagar sen nu.. Är väldigt glad att varken jag eller dom som var med mig behövde ligga på sjukhus nu, vilket faktiskt kunde varit möjligt. Sjukt besviken på er, som jag litade på, som jag trodde brydde sig. Som faktiskt stog min närmast, och som betyder allt för mig. 

Ni andra bloggläsare, förstår om ni inte fattar ett skvatt av det här, men det här inlägget var mest till mina "vänner". Tack och hej, leverpastej.

Följ min blogg med Bloglovin

Duschade för en stund sen, och helt plötsligt svartnade det för ögonen och magen började krampa. Var helt säker på att jag skulle svimma eller nåt. Så grabbade tag i handduken och satte mig ner en stund. Gick och gjorde i ordning lite käk. Så nu, halv 5, sitter jag och käkar frulle bestående av en kopp kaffe och två ostmackor.

Det är rätt sjukt, men nu när jag suttit och kollat runt på lite bloggar så har jag insett att jag längtar till hösten. Visst äääälskar jag sommaren, men finns det något mysigare än att gå runt i höstlöven med raggsockorna innanför kängorna och den varma halsduken lindad flera varv runt halsen? Eller att komma hem trött och kall, och gosa ner sig under en filt framför en bra film, med en kopp te i handen? Det är asknas att jag säger det här, för har aldrig förut varit en höstmänniska, men man kan ju inte låta bli att älska det, med tanke på allt höstmode.. Stickade tröjor, Dr Martens (som jag skulle döda för), svarta jeans och varma jackor.

Känner mig helt seg, så ska lägga mig i soffan, kolla tv och höra hur regnet smattrar emot fönstret. Kärlek till er ♥

Sitter uppe och har knappt nånting att göra, och då är det första jag tänker på er, såklart. 
Mår fortfarande inte riktigt bra än, men efter alla underbara människors medkänsla så känner jag mig någorlunda bra igen. Tack till er, finisar ♥ Uppdateringen kommer fortfarande inte vara den bästa, och dagarna framöver kommer spenderas hemma i soffan, så lär inte finnas nåt att skriva om, och inte blir det några outfits heller. För det första orkar jag inte göra mig i ordning och fota, och för det andra är det enda jag går runt i en mysig pippitröja just nu. 
Men jag hoppas att ni orkar vänta, och har tålamod, för jag lovar att det blir bättre snart! 

Hoppas ni har det bättre än jag, kram!

Hej kära läsare!

Förlåt för att jag glömde skriva här igår, men kvällen spenderades med Lina, Cricke och Marcus.

Måste tyvärr berätta att jag tar en paus från skrivandet här på bloggen, pga personliga skäl. Men jag lovar att slänga in några rader här när jag mår bättre igen! Håll ut bara, kram ♥

Filmen var dunderbra! Ville se den en gång till, direkt när filmen slutade! 
Sen äre ju en av mina favoritskådespelare som spelar huvudrollen, och han är ju så jävla snyyyyggg, gaah! 
Rekommenderar den verkligen om ni sett 1:an och tyckte den var bra, för den här var fan så mycket bättre! 

När vi sett klart bion åkte vi och hämtade Lina som ska sova här inatt, så nu vill hon låna datan en snabbis innan vi går och lägger oss. Godnatt!