Direktlänk till inlägg 11 september 2014
Det här med att blogga när man knappt har orken till att gå upp ur sängen på morgnarna är ingen höjdare.
Jag har ingen lust att stressa ihjäl mig över att jag måste uppdatera er när jag inte ens har något att berätta om. Inget att säga. För det är typ så. Jag drar på mig ett fejkat leende, går till skolan och hoppas att dagen ska gå fort så jag kan åka hem, äta, gå och lägga mig och må dåligt igen. Sen börjar det om. Varje dag. Inget nytt händer, inget spännande, inget som är värt att prata om. Bara det samma gamla vanliga om elaka människor som vill se mig gå sönder, folk som sneglar på mig dömande för att dom tror dom vet vad som har hänt, röster som viskas bakom min rygg osvosv. Samma gamla vanliga. Och jag tänker inte sitta här varje dag för att skriva om allt skit som händer i mitt liv just nu, för det är personligt och något jag måste ta tag i på egen hand. Hoppas ni förstår.
Ta hand om er själva och varandra.