Direktlänk till inlägg 31 augusti 2013
Tom, ensam, förkrossad, osynlig, bortglömd, men även lättad, befriad, och jävligt glad.
Så känns det att vara utan telefon, med en laddare som ligger på golvet i mitt andra rum sextiofyra kilometer härifrån. Det är tomt att inte hela tiden springa runt att leta efter telefonen för att ivrigt titta vem det var som smsade när smssignalen ekar i hela lägenheten, men samtidigt är jag glad att slippa den. Att inte hela tiden behöva känna mig beroende av den.
Så nu när jag inte har någon telefon, helt ensam (förutom min pappa som ligger och snarkar på soffan) i Ålberga, med datan i knät och ångesttankar i hela huvudet funderar jag på vad jag ska hitta på. Jag kan inte skriva till någon som kan göra mig sällskap och inte heller ringa någon. Lyckades dock ta fram gitarren, som nu stått alldeles för länge i sitt dammiga fodral, förut och plockade lite på den. Har saknat stunderna jag brukade sitta skräddare i sängen med gitarren i knät och bara spela för att det fick mig att kunna tänka igenom mina problem en aning extra.