Direktlänk till inlägg 23 augusti 2013
Tjugoandra augusti tvåtusentretton.
Folk som tror sig veta allt och som tror sig har rätten att döma folk efter deras misstag är bland det värsta jag vet. Människor som står och tittar ner på någon som är oskyldig men som ändå måste ta så mycket skit, bara för att man är yngre och inte en del av familjen.
Så många svarta tårar som lämnat spår i mina kinder och så många sömnlösa nätter jag genomlidit på grund av dom.
Det spelar ingen roll vad jag försöker säga till mitt försvar, ingen lyssnar på mig eftersom att jag inte är "en av dom". Ingen vill ens försöka förstå mig eftersom att jag inte är "en av dom".
Jag trodde det skulle göra mig lycklig, att ni skulle göra mig lycklig, men sen ni valde att tro att jag var den människan som drog det dåliga ur honom har det varit ett rent helvete.
Jag vill inte genomlida det längre, jag ska inte behöva genomlida det längre eftersom att jag inte gjort något för att förtjäna det här. Det är bara era initiativ och handlingar som får det här att fortsätta. Hur ni tänker och hur ni agerar är det som gör att det här aldrig får ett slut.
Ni intalar er själva om och om igen att det är jag som är den dåliga människan här, men ni borde tänka om, se det här ur ett annat perspektiv. Då skulle ni förstå. Att det är ni som gör fel och inte jag.
Tjugotredje augusti tvåtusentretton.
Så många gånger jag offrat något för dig, så många gånger jag svikit andra människor för dig.
Jag har alltid valt dig framför allt annat tills en vän tittade mig i mina rödgråtna ögon och frågade mig, "Är det verkligen värt det? Om han inte kämpar för dig på samma sätt som du kämpar för honom?".
Jag insåg att hon hade rätt och att jag inte kunde fortsätta leva i mina drömmar, i min fantasivärld där jag låtsades som om allting var bra, som om jag mår bra. För jag gör inte det, jag mår inte bra någonstans. Allt det dåliga överväger alltid det bra och så är det även nu. Att jag försöker hålla det vid liv, hålla oss vid liv, trots att jag inte ska behöva göra det. Allt hänger inte på mig, iallafall inte längre.