Direktlänk till inlägg 21 augusti 2013
Tjugoiförsta augusti tvåtusentretton.
Sista dagen på årets sommarlov är här för min del och med andra ord knatar jag iväg till min nya skola imorgon, där jag ska omringas av en främmande miljö bland främmande människor. Jag är både rädd och nervös, mest för att bli ensam och utlämnad.
Min sommar har känslomässigt varit väldigt annorlunda till skillnad från tidigare år. Jag har gråtit mig till sömns och skakat av panik. Skrattat tills jag legat på marken med tårarna sprutandes ur ögonen och magen krampandes. Jag har varit så fylld med kärlek och lycka att jag bokstavligt talat känt dom där fjärilarna i magen. Men främst av allt har jag mått väldigt dåligt, sämre än någonsin om jag ska vara ärlig.
Men allt med den här sommaren har inte bara varit dåligt utan jag har också upplevt bra saker, så som att spendera mycket tid med personer jag tycker om, det vill säga min pojkvän, mina fina vänner och min familj, så som att komma in på skolan man ansökt, så som att vara kär, så som att känna sig riktigt lycklig tillsammans med någon eller så som att återfå kontakten med någon man inte pratat med på länge.
Mina vänner har varit guldklimpar hela bunten, men den jag spenderat mest tid som jag tycker allra mest om är självklart mannen i mitt liv som jag älskar så oändligt mycket.
Och han har även fyllt arton år den här sommaren och tagit det efterlängtade körkortet.