Direktlänk till inlägg 6 april 2013
Idag för exakt två år sen hände det som jag aldrig trodde skulle hända, det som inte fick hända. Världens underbaraste djur försvann, ur mitt liv och bort från allting. Hon dog. Hon var inte bara min hund, utan också min bästa vän. Hon fanns alltid där, oavsett vad som hände. Hon fick mig att må bra även när jag mådde som sämst, genom att bara lägga sig i mitt knä, eller attackera mig med pussar. Hon förstod mig, kändes det som. Jag kunde sitta och prata med henne, och känna att hon verkligen lyssnade på det jag sa. När hon försvann, försvann också en del av mig, som följde med henne. Jag känner mig fortfarande inte hel utan min hund, och varenda dag tänker jag på henne som om det var igår allting hände. Dom här två åren har gått så fort, men ändå så långsamt och jag saknar henne fortfarande lika mycket som då. Jag älskar dig, Tierra's Unchain My Heart, eller Zoe som vi kallade dig ♥