Direktlänk till inlägg 15 juni 2011
jag trodde du läste vad jag skrev.
trodde du förstog när jag skriver:
"du tror att du inte är nån speciell, att jag har så många vänner.
men att jag sitter här, och gråter, av bara tanken av att du skulle flytta, försvinna, borde nog få dig att inse att du är en viktigare person än så.."
ändå sitter du och skriver själv:
"men du har en massa andra kvar. så vad betyder jag för dig då? jag är bara en vanligfluga som alla andra.. "
fattar du inte alls hur det känns för mig?!
vi är ju som systrar, inget kan ju skilja oss åt?
jag blir så fruktansvärt sårad när du säger sådär!
och din rubrik:
"what are words if you really don't mean them when you say them? what are words if they're only for good times then they don't?"
menar du alltså att du tror att jag inte menar det jag skriver?
tror du jag sitter och ljuger för att du inte ska flytta?
sitter du på fullt allvar och tror att det är lögn?
tror du att DU skulle ta MINDRE plats om du flyttade?
då tror du fel, för det skulle vara det ända jag skulle tänka på..
jag menar, så fort du är sjuk. är det helt tomt.
jag vet att jag har michelle, nadja, mathilda, felicia och izabella.
men dom har jag inte känt sen blöjan.
och det var ju "blöjan till graven", right?
det är inte samma sak med dom.
självklart älskar jag dom, dom är mina bästavänner och ja, dom kan få mig att skrattta. men inte på sättet du får mig att göra det.
jag älskar dom inte på samma sätt.
för du är mer än så. vet inte hur jag ska förklara eller bevisa det för dig, men du måste tro på mig. när jag gråter får du mig att skratta tills tårarna rinner ännu mer. och det behövs inte så mycket av just dig för att det ska bli så.
du behöver bara vara där och säga nåt random eller skratta sådär sjuukt roligt.
du behöver inte skriva nåt svar. du kommer ändå bara skriva nåt som: men det finns ingen annan lösning. det är så onööödiiiigt..
du verkar ju inte ens VILJA försöka. och det sårar mig mest.